Del 2. Let It Go With The Flow

En gammal Jensvoll vs en ny  Jensvoll

Tänkte fortsätta lite på det jag påbörjade att skriva. Om min färdiga viktuppgång.
Från 36,6 --> 48,5 kg => 12 KG på 3-4 år alltså (!)



Jag har kommit så långt på vägen nu att det är sista gången jag ska dit, veckan efter påsklovet.  Härligt!
När vi hade våra pratstunder om allt och inget, så fick jag ut en hel del om vad som låg bakom mitt beteende etc.
Kan nog klargöra att det mesta låg på träning och utseendefixering. Träningsberoende med andra ord. Och fixerad kring mat, vad det innehöll och var lite rädd och lite äcklad av fett och Kalorier.
nu känns det så att det är, (var)  slöseri med tid. Gå dagarna runt och bara tänka på vad man ska äta, när man ska träna och hur mycket man ska göra av med och nästan bara ha tankarna kring sådant som är ett sjukligt beteende.
Jag har kommit så långt på vägen nu att det är sista gången jag ska dit, till min kurator (ätstörnings-enheten), veckan efter påsklovet.  Härligt!
När vi hade våra pratstunder om allt och inget, så fick jag ut en hel del om vad som låg bakom mitt beteende etc.
Kan nog klargöra att det mesta låg på träning och utseendefixering. Träningsberoende med andra ord. Och fixerad kring mat, vad det innehöll och var lite rädd och lite äcklad av fett och Kalorier.
Nu känns det så att det är, (var)  slöseri med tid. Gå dagarna runt och bara tänka på vad man ska äta, när man ska träna och hur mycket man ska göra av med och nästan bara ha tankarna kring sådant som är sjukligt.
Det känns som en lättnad att slippa de där tankarna, den "onda Cirkeln" som jag lyckats klivit ur.
Har man viljan så klarar man allt! Ja hade viljan, och jag ville verkligen inte sitta fast i det beteendet. Jag ville och vill leva livet, utan ett sådant kontroll över allting. Bara "Let It Go With The Flow".
Jag ville kunna göra saker (som var så enkelt för alla runt omkring mig) utan att få ångest.
Och nu har jag kommit till det stadiet att jag inte orkar bry mig om att tänka på onödiga saker. Jag vet inte vad som har hänt, jag har bara släppt de störda tankarna (de mesta av dem) och bara "levt" känns det som. .
Vi får se vad som händer i framtiden, då har jag förmodligen inget kvar av detta tänkande, ingen ätstörning eller whatever. Visst kommer jag säkert tänka tillbaka då jag mådde och såg som värst ut, det kommer ju hänga med mig hela livet. Men inget som jag kommer se som en bra period, för min hälsa, för det var det verkligen inte. Bara jag själv som inte insåg de. Och erfarenhet har man fått av dessa år. Stora erfarenheter.


Peaa<zce


12 kg i viktökning på 3-4 år(!) - Del 1.

(Delar upp all text i 2-3 Delar , så det inte blir så himla jobbigt att läsa)
Så följ gärna med från början och läs :)

Så Sjukt liten man var, iaf på den övre bilden ser man extra liten ut, hela utsikten slår ut allt. Menar också att jag var ganska liten, vilket jag kanske är än, men jag är betydligt större nu, om man jämför(!)
Ändå var det i somras. Min Vikt har ökat enormt på bara, vad är det.. 8-9 månader, kring 4 kg kanske?
För 3-4 år sedan när jag gick i 8:an - 9:an vägde jag 36,6 kg,- då min ätstörning var som" värst" kan man kanske säga, och nu väger jag ungefär 48,5 nånting tror jag..
Alltså en Viktökning på HELA 12 KG (!) Kan knappt fatta det själv. Att jag har varit så tålmodig och jah, duktig som klarat av dessa tunga och jobbiga år. Men nu är det slut. Nu har jag nått min max vikt, eller nått kilo till ska jag nog klara av :) Har aldrig känt mig gladare än vad jag är nu, jag mår verkligen bra i min kropp, framförallt i själen. Och tankarna kring mat, vikt och träning har förändrats, även fast jag är ganska utseende fixerad fortfarande, så ser jag det hela i en helt annan synvinkel.
visst finns det saker som man vill slipa på och så, men det får bara flyta på som det kommer...



Mitt mål hos kurator (ätstörningsenheten) var ju att få tillbaka mensen, vilket jag har fått nu. Funderar på att maila henne och säga det, hihi.
Eftersom jag inte var riktigt så sjuk då jag kom in dit, till ätstörnings-enheten, alltså knappast lika sjuk som jag var för ett par år  sedan, så kändes det lite konstigt att jag, som nästan är frisk, och ser frisk ut ska gå där.. Men insåg snabbt att jag inte var riktigt frisk och klar i huvudet än, så även fast man ser ganska frisk ut på utsidan så behöver det inte  betyda att man "ÄR" det på insidan. Allt sitter in spikat i huvet.
Men ändå så var det inte så mycket kvar på den långa vägen. Många saker hade klarnat upp för mig, och jag hade redan en ganska hälsosam syn på det mesta(!)
Tyckte mest att det skulle var skönt att få komma till någon äldre, vuxen person och prata ut om mina tankar och om jag hade några problem och så. Väldigt skönt.
DEL 2 kommer latero today!

RSS 2.0