Del 2. Let It Go With The Flow

En gammal Jensvoll vs en ny  Jensvoll

Tänkte fortsätta lite på det jag påbörjade att skriva. Om min färdiga viktuppgång.
Från 36,6 --> 48,5 kg => 12 KG på 3-4 år alltså (!)



Jag har kommit så långt på vägen nu att det är sista gången jag ska dit, veckan efter påsklovet.  Härligt!
När vi hade våra pratstunder om allt och inget, så fick jag ut en hel del om vad som låg bakom mitt beteende etc.
Kan nog klargöra att det mesta låg på träning och utseendefixering. Träningsberoende med andra ord. Och fixerad kring mat, vad det innehöll och var lite rädd och lite äcklad av fett och Kalorier.
nu känns det så att det är, (var)  slöseri med tid. Gå dagarna runt och bara tänka på vad man ska äta, när man ska träna och hur mycket man ska göra av med och nästan bara ha tankarna kring sådant som är ett sjukligt beteende.
Jag har kommit så långt på vägen nu att det är sista gången jag ska dit, till min kurator (ätstörnings-enheten), veckan efter påsklovet.  Härligt!
När vi hade våra pratstunder om allt och inget, så fick jag ut en hel del om vad som låg bakom mitt beteende etc.
Kan nog klargöra att det mesta låg på träning och utseendefixering. Träningsberoende med andra ord. Och fixerad kring mat, vad det innehöll och var lite rädd och lite äcklad av fett och Kalorier.
Nu känns det så att det är, (var)  slöseri med tid. Gå dagarna runt och bara tänka på vad man ska äta, när man ska träna och hur mycket man ska göra av med och nästan bara ha tankarna kring sådant som är sjukligt.
Det känns som en lättnad att slippa de där tankarna, den "onda Cirkeln" som jag lyckats klivit ur.
Har man viljan så klarar man allt! Ja hade viljan, och jag ville verkligen inte sitta fast i det beteendet. Jag ville och vill leva livet, utan ett sådant kontroll över allting. Bara "Let It Go With The Flow".
Jag ville kunna göra saker (som var så enkelt för alla runt omkring mig) utan att få ångest.
Och nu har jag kommit till det stadiet att jag inte orkar bry mig om att tänka på onödiga saker. Jag vet inte vad som har hänt, jag har bara släppt de störda tankarna (de mesta av dem) och bara "levt" känns det som. .
Vi får se vad som händer i framtiden, då har jag förmodligen inget kvar av detta tänkande, ingen ätstörning eller whatever. Visst kommer jag säkert tänka tillbaka då jag mådde och såg som värst ut, det kommer ju hänga med mig hela livet. Men inget som jag kommer se som en bra period, för min hälsa, för det var det verkligen inte. Bara jag själv som inte insåg de. Och erfarenhet har man fått av dessa år. Stora erfarenheter.


Peaa<zce


Comment

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0