Linda Jensvoll Persson

bilden är faktiskt tagen vid sporthallen, den sista biten här vid svängen. Sen var det bara att chilla ..

Här kommer en dagens "löpninghistoria" som ni måste läsa.
Enjoy! ;D

Då har man varit ute i den värsta snöstormen nånsin och joggat ca 1 mil. Det är fint de!
eh, njaa så värst fint vare inte när vi väl började löpa, då hade vi motvind, och shiet vad det blåste snöspik, typ. 
Inte det skönaste precis. Och vi som är ett fotbollslag, bör ju härdas lite. Och gissa om vi gjorde de! 
Men många var inte på träningen, det var bara jag, camilla, syrran och tränaren som var "löpsugna"
Poängtera ordet "löpsugna" .
Det var jag faktiskt inte alls innan, och inte när vi tog oss ut från varma sporthallen och ut i stormen heller. Men när vi var igång, gick det riktigt bra. Jag fick ta uppvärmingen, eftersom jag alltid lyckas hamna före alla. Alltid jag som drar upp tempot. Och det tjatar mats alltid på. 
Förra gången sa han åt mig att jag inte fick jogga först, då var jag typ tvungen att jogga brevid honom så jag inte skulle öka i tempo. Men tror ni jag klarade deras andras tempo eller palla att ligga bakom nåon då ? hehe, nähee...
Jag vet inte, jag gillar bara inte att ligga "bakom" någon i joggingspåret, eller när man överhuvudtaget är ute på en löparrunda. Då har jag grejen att jag måste springa förbi personen. 

Shiet vad svårt det var att ta sig fram på vissa ställen. Vi tog ju Hallsta runt, och på de flesta cykelbanor/vägar var så jäklit fullt med snödrivor. Inte det lättaste underlaget att jogga på . 
När vi hade tagit oss runt halvan, kom vi till en 300-400 meters lång cykelbana, som ligger bakom där jag bor, den var alldeles kolsvart. Eftersom jag var den som låg någon meter före så drog jag på som fan, och snacka om ruschen jag fick. Jäklit skön känsla, och till en svin bra låt också gjorde att jag bara ökade på ännu mer. (se vad mkt en bra låt kan ställa till med ;) hihih) 

Mats märkte att jag hade ökat på tempot rejält, men han hängde mig nästan i hälarna ändå. Och det sade han efteråt också, att han kände att jag drog på rejält på den svarta vägen. hahah 
Den sista 3 km meters biten, drog jag ifrån de andra, och körde mitt eget. Och den här biten var ganska så tung, för min vänstra vrist/fot var typ bortdomnat, kände knappt att den fanns. Nejdå, men det gick faktiskt lättare, konstigt nog.
Jag ville ju liksom inte stanna mitt uppe i allt och strecha ut heller. För när jag löper distans, så ska jag fan klara hela vägen fram också! 

I blod, svett och tårar (nästan), klarade vi oss igenom denna härliga  snöstórm. Duktiga vi är!
Svin gla att jag lyckades ta mig ut, nära att jag  skippa pga av vädret. Men, jag är fan vad vid att jogga i regn och rusk, så det här var ingen skillnad. Det var riktigt niice ändå!
Är man en tävlingsmänniska och gillar att tänja på grenserna och köra slut på sig, så är lång distans i detta underbara väder ett måste ! öhöhö. Man får en bra löperfarenhet kan jag säga. heheh


Där har ni dagens sjukaste träning!
 Inte  många som vill ta sig ut i det här vädret, och det kan jag lätt förstå!

Dagens motto: " Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. ^^"


PEaCE