Hur fan tänker man?


Spännande dag ligger framför mig.
Vet inte sådär precis vad det är. Men jag vill bara att dagen ska gå, till klockan är en bra bit på eftermiddagen.

Men det är EN sak jag verkligen inte vill!
Det tar emot som inihelvete.
DEt verka som att mamma bara bästembde barasådär, för sig själv, utan att jag var med och fick bestämma. Visst vi har snackat om det. Men jag var väldigt osäker på den saken.
Och sen såklart, kom hon hem md dem från apoteket. Och hela jävla tiden ska hon snacka och babla om det. så himla drygt/irriterande.
Har hon inget annat att ta upp (?) Bara mina problem liksom. Okey, det är ju viktigt. Det är ju min hälsa/välbefinnande det handlar om här. Men iallfall. Jag tycker inte om att snacka om sånt. Inte mina problem.
Dem vet ju redan om det. Varför ta upp det hela tiden, det gör mig ännu mer arg och förbannad.
Jah, Anorexi är ju en sjukdom som är väldigt farlig. Och snart är jag frisk. Eller jag känner mig jävligt frisk, vilket jag har gjort i snart flera måndader. Bara tankarna, ångesten kan komma lite då och då. Men alla får väl ångest ibland? men mina är väl mer än ångest.
Det är den onda jäveln som kommer fram och vill bestämma.
Det är bara en sak just nu  i mitt liv som bekräftar om jag är frisk/mår bra/ har bra balans i kroppen/. Det är mensen. Som jag inte haft på flera år nu.(!) Vilket har varit jäkligt skönt måste jag säga!
Och nu, måste jag tvninga den tillbaka. Bara för att mamma köpte hem nå skittablatter som jag måste ta 2 ggr om dagen.

Det vettfan om jagvågar. Jag sade ju till dem att jag skulle fixa fram den själv, haha. Det lät lite väl knäppt det där. Så enkelt är det nog inte. Bara fixa fram den sådär. Men att jag, jah ni fattar nog vad jag menar. I hope.
Jag har inte alls långt kvar. Bara nått kilo(?) (vad jag känner på mig.)
Och den kan ju komma närsomhelst då. 

Nååhh. Varför? DEt som jag har varit så lycklig utan, så glad över att jag inte haft, när mina vänner har haft mensvärk och små problem med det, sin humörsväningar, och ont som fan. Har jag varit lättad och fri från den.
Har tyckt synd om dem, alla går igenom det så. Så, så äre.

 


Comment
Postat av: Anonym

men kroppen mår ju som den ska då?..

2010-01-06 @ 13:15:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0