It's a long way to the top



It's a long way to the top

och det kan jag säga att det var det, från början.

(ni får hoppa till slutet av texten om ni känner för det, vet hur det är att se så här mkt text, man vill hoppa över det mesta, längst ned av inlägget- men helst ska ni ju givetvis läsa det här =))

Den här gången väntade det en överaskning till mig vid motionscentrum.
Mats, vår tränare ville att jag skulle springa 3 km med vikter runt mina anklar,  då och det gjorde jag ju såklart, kan inte tacka nej till en sådan sak, älskar ju utmaningar(!)
Surprise, "vad snällt" tänkte jag.
Och, det är ju bara bra att jag får ha dem på mig, för då får jag mer motstånd när jag springer.
Får bättre resultat av min löpning.

Det var väldigt annorlunda att springa mot ett tyngre motstånd än vad jag var van vid. Jag som är lätt tycker om när det går lätt, om ni fattar vad jag menar. Det här var ju 0,5 kilos vikter på var och ett ben,(inte så mycket igentligen, men för mig var det en liten skillnad) och jag måste meddela er att det var ganska jobbigt, jag är ju van att springa med min vikt, och sen får jag på mig två tunga påsar hängandes i hälarna runt hela trean.

Men jag fick en bra tid för det, kutade upp för alla backarna som jag brukar göra, men det var lite trögare än vanligt, och  var en av de första som kom in, eler jag och Anna kom in precis samtidigt, riktigt bra.
Men jag var faktiskt en aning orolig när jag sprnag där upp och ned för backarna, att en av vikterna skulle lossna och jag skulle vara tvungen att stanna och fixa till den, och då skulle jag komma sist, bakom alla andra.
inte min grej att vara sist, är mer än sån som gillar att vara först. hahah
Fast jag hade dem på mig pushade jag mig själv att springa snabbare, och det gav goda resultat.
Får se hur jag gör nästa gång, kanske tar dem en gång till, eller så överlåter jag dem till Anna så hon får pröva på
 x)
etfer det stod backträning på kvällens schema, i slalom backen.. Så jäkla härligt så det är inte sant.
All träning ger en så enorm "good feeling" känsla efteråt. Man känner att man "lever".

Gud vad tråkig jag känner mig just nu, träning träning, pratar nästan alltid om min träning.
Men det är ju nästan min livstil, det är ju "typ" det.
Ni får göra som ni vill om ni vill läsa mina inlägg om träning eller vad jag nu har för tips att komma med.
Ni behöver inte pina er igenom exakt x), men träning är kul.


----> Aja, det var igentligen inte meningen att det skulle bli ett så långt inlägg (!) xO
Det var något jävligt som hände med den hä datorn, halva texten försvann som jag hade skrivit, och det gick inte att gå tbk, och jag fick damp.
Blev tvungen att skriva om på nytt. Så jäkla irriterande.
Det kanske inte äns lönade sig att skriuva så här långt.
Nu ska jag ialla fall gå och lägga mig, äntligen!





Comment

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0