Linda Jensvoll Persson

Första skoldagen har passerat!   men den var inte så långvarig.
Efter skolan cyklade vi till Arbetsfömedlingen för att ta reda på om det fanns några sommarjobb att söka till i hallstakummun.
När vi kom dit, var det några som redan var där. Det var lunchstängt, men skulle strax öppna portarna.
Måste säga att det kändes skit konstigt, att jag som är 16 år går in där för att söka jobb bland massa arbetslösa. Men vad gör man inte för att få ett sommarjobb. Jag måste bara ha ett, hur ska jag annars överleva sommaren utan pengar när man inte äns får sitt studiebidrag.(?)
Jag försökte med jobbsökandet förra sommaren, men det gick inget vidare, eftersom på de flesta ställen var man tvungen att vara 16 år och uppåt.
  När vi släpptes in, satte vi oss datorerna och började kolla runt lite på arbetsförmedlingens hemsida. Men vi kom ingen vart. Det stod bara jobbsökande för dem med utbildning etc. och jag är ju inte klar med min än xD Så vi frågade om hjälp, och han berättade för oss hur vi skulle göra, och visade sommarjobbs ankäterna som man kunde använda sig utav för att söka jobb till sommaren.
Så nu är det bara att skriva under och skicka om en ansökan till affärerna som finns här i lilla Hallsta. Ska även söka inom kommunen, där man får klippa gräs, städa (o.s.v. ) runtom i samhället.

Drog sen vidare till Sportringen för att kolla om skorna hade kommit, med det hade dem inte.
Vi hade även fler ärenden på samhället, dels till biblioteket och handla lite mat. 
Vi fortsatte in till Bibblan och lånade några böcker var för att få mer fakta om de ämnena vi skriver om i uppsatsen. Jag lånade böcker som heter
" Matkampen, om ätstörning i familjen" och "Ätstörningarnas hemliga språk". Ska bli intressant att läsa dem.

Måndag är en rätt soft dag för mig, eller "slappardag" kanske man ska kalla det. Ingen fotbollsträning för min del, och jag har bestämt att jag inte äns ska ut och gå, som jag i vanliga fall brukar göra.
 Förrut var det så att jag bara var tvungen att göra någon sorts aktivitet varje dag. Antingen löpa, cykla, styrketräna eller ta en rask promenad. Men nu har jag börjat inse att det bara är onödigt för mig som ska gå upp i vikt. Men ändå är det svårt att motså alla frestelser. Tex.  Frida ska börja träna mer nu, och hon om sticker ut och löper en dag, det är väl klart att jag också vill hänga med! Jag älskar ju att löpa. Förrut hade jag så höga krav, ville ha bäst kondition, ha så bra betyg som möjligt, och jag hatade/ hatar ( det gör jag fortfarande) verkligen att ligga sist när man löper i grupp. Det bara är så, jag måste vara en av dem som är först.. Ah, det är svårt att förklara precis vad man menar... men så är det iaf.

Det finns så många i dagens samhälle som lider utav en ätsörning. Man ska ta all hjälp man kan få, och i god tid, innan den biter sig fast ordentligt!
Alla motgångar man möter så är det bara att kämpa på! ge aldrig upp.   och när det gäller mat.  Ingen kan säga att det är ju bara att äta, det är väl inge svårt! -Jo, det är det visst! Allt tänkande kring mat (och vikt) sitter i huvudet. Ju djupare sjukdomen sitter desto svårare är det att komma ur den.







Nej, nu är det dags att käka lite kvällsmat och tv. Vi hörs! :D